Rädd för att vara mig själv

Jag känner mig så värdelös ibland. Rättare sagt, jag känner mig värdelös nästan alltid. Alla andra klarar av att vara med andra folk men jag backar ut för att jag blir rädd hur det ska gå. Kommer jag bli utfryst, blir det konstig stämning, eller kommer jag säga/göra något fel? Jag vill jättegärna vara med andra och jag får ofta chansen, men då backar jag ut i sista sekund för jag blir så feg. Jag får ofta höra att jag måste gå emot den rädslan och försöka, för vem vet det kanske blir kul. Jag vet att jag måste det men jag är för lat. Jag vill helre att allt ska lösa sig själv.

Jag har chansen rakt framför ögonen på mig men jag förstör det - för att jag är rädd att vara mig själv.

Jag är medveten om mina brister och det gör att jag till exempel i skolan ständigt oroar mig för vad jag ska säga och göra, för jag hatar när det blir fel.


Djur



Jag älskar djur. Dom är varelser som alltid får mig att le och jag litar faktiskt mer på djur än människor. Dom sårar mig inte. Dom sviker mig inte.
Nu inser jag att det är ett mycket klassiskt beteende för en autist att föredra djur, men det är verkligen nått speciellt.
Att sitta bredvid en sprallig valp som biter i skosnörena, det får hjärtat att smälta. Att ha en katt som stryker sig mot en och kurrar, ja det smälter också hjärtat.

Jag har träffat väldigt många djur och varit med om mycket tillsammans med dom. Jag gick upp mitt i natten för att se en häst föla. Jag har vart i djungeln och sett elefanter, vildsvin och bufflon. Jag har också sett jättesköldpaddor, simmat med delfiner och hållt i en pytonorm. har dessutom klappat åsnor, alpackor, och pratat med papegojor!
sedan har jag ju såklart träffat alla vanliga djur, hund katt häst ko lamm och sådant.

Så jag har verkligen fått äran att göra saker som många djurälskare drömmer om. Det är ju minnen som aldrig kommer försvinna.


En svårighet

Att ha asperger syndrom utan att veta om det kan vara en mardröm. Jag fick inte veta fören 16 års ålder och jag undrade under hela min uppväxt varför jag aldrig kunde bli omtyckt eller accepterad. Jag började tro att det var förbestämt att jag aldrig skulle bli det. Jag kunde inte för mitt liv begripa varför. I mina ögon var jag precis som alla andra.

Därför var det riktigt skönt att få veta orsaken. Jag kommer nog alltid vara ensam och det gör ont att veta det. Men jag är fullt övetygad om att jag precis som alla andra kommer hitta någon, även om det kanske blir lite svårare för mig än för andra.

Att under hela uppväxten varit mobbad, trackaserad och icke uppskattad tar såklart hårt på en, och jag säga helt öppet att alla som sårat mig är omogna människor som kan fara någonstans.


Vad Asperger har orsakat mig

För mig har Asperger Syndrom innebärt mycket lidande. Jag har blivit fruktansvärt, fruktansvärt dåligt behandlad av människor. Jag tänker nog inte berätta så mycket om det här på bloggen, men om någon vill prata om det finns jag ju på mail.

Att ha blivit såhär dåligt behandlad av andra tar nog död på självförtroendet. Mig tog det iallafall halft död på. Att komma hem från skolan med tigertårar i ansiktet och sen lega i sängen hela kvällen ledde till slut att jag fick kraftig depression och ångest. När jag gick i nionde klass så blev det liksom nog. Det var under den perioden jag flyttade tillfälligt hemifrån till ett annat hem, och när jag bodde där inleddes behandling mot depression. Jag äter fortfarande läkemedel och har samtalskontakt.

Allt det här har inte riktigt sjunkigt in riktigt än. Varje gång jag tänker tillbaka så undrar jag hur en människa kan såra en annan människa på detta dödliga sätt. Jag var defintivt inte värd det.

Att få veta

Jag blev inte ett dugg förvånad över att få min diagnos. Vi har nog alltid vetat det. Redan som liten drog jag mig undan från andra barn och visade på andra "symptom". Men ett tag senare så började jag bli frustrerad. Jag vill liksom inte vara "annorlunda" och jag vill inte ha dessa svårigheter. Mest förargad var jag över att jag nu fått en bekräftelse på att jag inte var som alla andra.

Ganska nyligen har jag börjat inse att jag är precis samma person som innan jag fick min diagnos. Jag är fortfarande Mikaela och det kan ingen diagnos ta ifrån mig.

Mycket ära går till mina föräldrar. Tack vare en bra och trygg omgivning kan jag börjar träna bort vissa dåliga egenskaper. Men Asperger kommer alltid finnas inom mig, men det börjar jag mer och mer att acceptera.


Vad är Asperger Syndrom?

Eftersom jag ska börja om helt från början ska jag börja med att berätta vad Asperger är.

Asperger Syndrom är en diagnos inom Autismspektrat. Autismspektrat innehåller flera diagnoser, bland annat just Asperger syndrom, men även klassisk autism, atypisk autism med flera. Alla dessa diagnoser är nära besläktade; vi har en mycket nedsatt social förmåga och föreställningsförmåga. Inom en snar framtid kommer alla dessa olika diagnoser "försvinna" och samtliga kommer kallas för helt enkelt Autism.

Ingen autistisk diagnos syns på utsidan medan vi har en mycket nedatt förmåga till ett bra socialt agerande. Eftersom ingen kan se på vår utsida att vi är annorlunda förväntar sig ingen att vi ska bete oss konstigt, och därför blir vi ofta missförstådda och mobbade. Andra förstår sällan oss och vi förstår sällan andra.

Symptom som en autist uppvisar är

* Mycket bra logiskt tänkande, vilket leder till att vi ofta tolkar saker bokstavligt och har svårt urskilja seriösa ord och ironi.

* Tar ofta illa upp om något skämtar med en

* Fokuserar mer på detaljer än helheten.

* Mycket nedsatt förmåga att tolka kroppsspråk och ansiktsuttryck.

* Sällan medvetna om de oskrivna sociala reglerna som att alltid knacka innan man kliver in och inte avbryta.

* Visar ofta (omedvetet) ett felaktigt kroppsspråk som får andra att ta illa upp.

* Mycket ärliga av sig. Ibland lite för ärliga.

* Tänker mycket strategiskt.

* Är mycket beroende av tydliga scheman, tidsramar osv. Tydliga och konkreta beskrivningar.

* Överkänslig för ljud, ljus och när någon rör en. En klapp på axeln kan innebära smärta och för tajta kläder är extremt obehagligt.

Trots att man har en autistisk diagnos är man givetvis fortfarande en unik människa, som alla andra. En aspergare visar inte alla symptom, vi är alltså inga robotar som alla beteer oss lika dant. Jag hoppas att ni nu fått en inblick om vad asperger innebär. Har ni frågor är ni alltid välkomna att skriva till mig på [email protected]

Ursäkta!

Då jag tydligen tappat mina "design skills" så måste jag stanna här. Jag vill ju inte att bloggen ska se ful ut.

Nya bloggen

Hej!

Här är min nya blogg
http://autismaspergersyndrom.blogg.se/

Bloggen är inte designad än men jag jobbar på det.

Den här bloggen kommer stå kvar ett tag till men kommer inte användas.

Dags att börja om!

Hej! Som ni har märkt har jag inte skrivit på bloggen på väldigt, väldigt länge. Det känns tråkigt och jag vill börja skriva igen, för jag tycker att det gav väldigt mycket!

Jag kommer byta domän (webbadress) och denna blogg kommer försvinna. Givetvis meddelar jag här vilken adress jag har bytt till.

Designen kommer nog se annorlunda ut.

Jag kommer givetvis skriva regelbundet och jag hoppas ni tar del av det jag skriver.

Ni är ALLTID välkomna att skriva till min epost [email protected]. Jag tittar in där jätteofta, och jag svarar på allt.

Välkommen till en ny start!

RSS 2.0